Bara glad.

Publicerad 2017-02-12 22:42:25 i övrigt,

Gråt inte med bihåleinflammation. Det gör ont. Alltså det är ungen fara! Jag såg en film som berörde så jag grät lite. Jag gråter typ till alla filmer, lejonkungen inkluderad. Jag gråter inte nödvändigtvis när det är sorgligt men när det är känslosamt kommer tårarna, även om det är vackert. Menmen. Summan av kardemumman är huvudvärk eftersom jag blev mer täppt! Aja. Annars är det bra. Jag är typ glad för det mesta! Kom dock på mig själv med att börja fundera över varför jag är glad.. jag kunde inte hitta någon vettig anledning. Då stör det mig lite att jag funderar över detta när jag egentligen bara borde kunna vara glad att tycka det är konstigt. Menmen, funderingarna drog inte ner humöret så jag fortsatte att vara glad helt i onödan och hade ganska trevligt undertiden! :) 




Bra saker.

Publicerad 2017-02-01 23:28:36 i för att jag kan,

Några bra saker. 

Astrid Lindgrens sagor finns på Spotify! Bra ångestdämpare.
Jag har en hundvalp som man kan få krama ungefär så mycket man behöver. 
Träningsvärk! Jag gillar träningsvärk för då har man gjort något ordentligt och den går över. Anledningen till träningsvärken är dessutom yoga och att jag verkat min snälla nordis som var så duktig och stod helt still nästan hela tiden! Det kan man gärna bli påmind om! 
Jag har köpt mina första Tupperware-burkar! Behövs då mitt kök börjar vara klart. Min våning på huset är rätt fin ändå :) 
Bokföringen är snart klar. 
Och jag gillar träd.

Och saknaden genomsyrar hela min själ.

Publicerad 2017-01-31 23:29:08 i övrigt,

imorgon är det ett år sedan hon dog. Ett år sedan jag fick se min älskade häst panikslagen, genomsvettig, blodig i ansiktet och med uppsvälld mage när jag kom ut i stallet. Jag visste så fort jag såg henne att det inte skulle gå, att hon skulle försvinna. Detta hände under en period då jag redan var ganska skör. Jag hade en kraftig inflammation i båda handlederna som just började bli lite bättre, vi hade tagit bort mammas häst två veckor tidigare och jag var under ganska hög psykisk press, mest för att jag skulle på kurs bara tre veckor senare och var grymt orolig över hur det skulle gå när jag knappt kunde krama ur en disktrasa eller borsta mitt eget hår. 

Zamira dog på en måndag. I slutet av samma vecka dog en bekant till familjen knall och fall av plötsligt hjärtstopp. Behöver jag säga att jag blev helt knäckt? Det gjorde så ont! Alltihop och på samma gång. 
Året fortsatte vara utmanande. En annan bekant förlorade sitt nyfödda barn, en granne var med om en cyckelolycka och dog senare av sina skador, en vän till familjen dog efter att ha kämpat mot cancer i flera år.. ONT! jag skaffade en hund som blev något så vansinnigt föst vid mig väldigt snabbt. Han visade sig dock vara ganska labil och bet mammas hund som fick ett sår som blev infekterat. Infektionen spred sig till leden och han dog trots operation. ONT! Min extremt osäkra hund som ville vara nära mig hela tiden och på något vis blev så ofantligt beroende av mig attackerade även ett barn (som tur var han jag avstyra den attacken..) och bet en man i armen ganska illa. Den där hunden var så sjukt nära mig. Så älskad, så osäker. Jag ville skydda honom från allt men det enda jag inte kunde skydda honom från var han själv. Jag fick ta bort honom. Det var svårt för han var så sjukt nära. Pappa fick ta med honom till veterinären. Jag kunde inte. ONT! 
Utöver detta förlorade jag även en syster. Men hon valde att rymma härifrån. Hon lever (så vitt jag vet) men hon drog. ONT! 
Det var ett jobbigt år med stora och många förluster. Jag kan till och med ha missat någon nu. Jag förlorade så mycket. Och nu de senaste dagarna när det närmar sig årsdagen för allt det onda (utom handlederna då som kom tidigare men de räknas inte för den smärtan satt i kroppen, inte i hjärtat) har jag ångest. Mycket ångest, mycket sorg, mycket smärta. Jag skulle förmodligen inte kunna tala om för dig att mormors kusins tvättmaskin gått sönder utan att bryta ihop. Nu vet jag inte ens om mormor har någon kusin eller om den i så fall har någon trasig tvättmaskin men det jag vill få fram just nu är ett exempel på min emotionella status. Fruktansvärt. Det hemska är att det har varit så mycket att man inte ens kan sörja en sak ifred. Även om förlusten av Zamira såklart är som allra mest påtaglig nu kommer allt annat lite på köpet liksom. Och egentligen har detta året börjat förhållandevis bra! Ingen i min närhet är död än och min kropp har mått ovanligt bra för att vara januari och vinter och kallt. Livet har känts lite allmänt hoppfullt också! Det är bara nu de senaste dagarna. Minerna från den morgon för ett år sedan och allt som lite automatiskt kommer med det. Det är lite mycket helt enkelt. Och saknaden genomsyrar hela min själ och allt jag är. 

Om

Min profilbild

frydahaa

Hej! Jag heter Frida. Jag Driver hästverksamheten på Ed Sjögård (www.edsjogard.se) och bloggar om den på www.edsjogard.wordpress.com. Här bloggar jag dock om annat.. Det är möjligt att det slinker med något hästigt, arkivet är fullt av hästiga saker och det är mitt liv också så du får stå ut!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela